Annandagen hos Mormor
Hemma igen efter en mysig lunch hemma hos Mormor och hennes man, Nisse.
Vi både åt gott och hade trevligt sällskap, så måste säga att det var en väldigt lyckad eftermiddag :)
Fick dessutom finfina pressenter av dem, i form av en kamera från samsung och en digital fotoram.
Det satt inte helt fel det inte.
Och självklart inveg jag kameran redan där och då,
så jag tänkte dela med mig lite av dem till er andra.
Mormor och Nisse
Min yngsta syster - Livia, min jämngamla syster Nathalie, och mammas man - Robban.
Min brorsa - Lukas, Mamma, fosterdotterna i vår familj - Cassandra, Livia, Nathalie.
Ja.. finns hundra bilder till känns det som.. Men orkar inte ladda upp alla :p
En avgörande skillnad.
Jippi.
Vakna med sprängande huvudvärk. Överlycklig. Alltid.
Minnena från gårdagen kom ikapp. Och känslan i kroppen var den samma.
Ilska, sorg, frustration.
Varför skulle det bli så här? Varför ska det vara så här. Båda älskar varann, det syns så tydligt i allt han säger och gör. Men ändå..nej, ändå så funkar det inte..
Varför ska valet vara mitt. Varför ska det bara vara jag som måste jobba för att det här ska fungera?
Varför ska han kunna välja att avsluta det här när han vill, och att komma tillbaka precis när han känner för det,
medan jag måste göra mitt val under tidspress?
Varför ska han kunna komma och gå som han vill, medan jag måste hållla mig trogen till mitt val?
Och NEJ, jag tänker inte göra abort, det är inte det jag sitter och säger.
Men ibland undrar jag bara hur världen är skapad, med alla dessa orättvisor..
My heart is like a promise
Jag önskar verkligen att jag bara kunde släppa dig. Låta dig gå.
Låta det vara över. Låta det försvinna. Låta det vara enbart ett minne.
Men jag vet inte hur man gör. Jag har aldrig lärt mig stänga av kärlek.
Inte till min mamma, inte till mina vänner, och inte heller till dig, Benny.
Jag vill inte vara beroende av att kolla dina status uppdateringar hela tiden.
Jag vill inte känna ett behov av att kolla in om du lagt upp nya bilder på bdb
eller om du uppdaterat bloggen.
Men samtidigt.. Kan jag inte låta bli.
Och då åker man på sånna smällar som ikväll.
Don't believe a word
For words are so easily spoken
Your heart is like a promise
Made to be broken
Don't believe a word
Words can tell lies
And lies are no comfort
When there's tears in your eyes
Detta stod alltså på Bennys blogg, i en lite längre låttext,
men det var dessa, och speciellt det fetstilade, som träffade hårdast.
Jag vill släppa taget, jag vill gå vidare.
Men han kommer alltid att vara en del i mitt liv.
Han kommer alltid vara pappa till mitt barn,
och han/hon kommer alltid att bära vissa av hans drag.
Hur gärna jag än vill, kommer jag aldrig kunna glömma dig.
Filmmaraton i eftermiddag/kväll - Irene Huss - Glasdjävulen
Precis laddat ner ett gäng filmer, och sett ett Irene Huss-avsnitt som jag inte sett tidigare.
Ganska bra..Men sett bättre.
Dessutom var det extremt äckligt med både satanister med deras offer och pedofilövergrepp.
Euuuw säger jag bara.
Finns det något vidrigare än pedofiler?
Sjukling
Började redan igår, och har blommat ut rejält under natten. Hostar och slemmar hur mycket som helst.
Sökes: Frivillig arvtagare av min hals.
Jaja, det blir till att pimpla honungste och varm mjölk hela dagen..Men det är gott, så det är väl inga problem.
Vad händer mer? Ja du, jag vet inte riktigt..Blir fika hos "farfar" i eftermiddag någon gång, och sen tror jag att jag bara ska slappa framför någon film eller så resten av dagen :P
Eller varför inte gå in och fortsätta kolla möbler på IKEA? xD Kanske blir lite av det också..
Ah.. vi får se vart det landar helt enkelt.
Puss på er!
Lyckad Jul :)
Måste säga att jag haft en väldigt mysig julafton.
Vaknade upp hemma hos pappa, satte mig på tåget, och kom faktiskt hem till morsan utan några som helst problem i trafiken :)
Kommer hem. Lite småseg, men skönt att bara slappa.
Vid tre var det Kalle, och vid fyra kom "farfar" över på julmiddag. Så blev ett redigt julbord att verkligen njuta av.
Hamnade nere på sängen efter maten, och låg och sov en ganksa bra stund, innan det var dags för tomten att knacka på, komma in och dela ut diverse julklappar hit och dit bland alla oss syskon.
Själv sitter jag här och är extremt glad, för jag lyckades få en egen laptop på nytt.
Så jävla underbart!
Så nu sitter jag och pillar med överföring av bilder/dokument från familjedatorn till min egen, och massa andra inställningar på den nya datorn.
Visst kommer det ta lite tid innan allt är på sin plats, men den är i full gång ändå :)
Nej, jag ska fortsätta med mitt pillande, så skriver jag nog desto mer imorgon.
Puss på er.
Och hoppas ni haft en lika underbar julafton som jag :)
Kvällen med miljoner tankar.
Fick besök av vår fd granne för ett par timmar sen, som kastade ur sig att han trott att jag och Benny förlovat oss, och att jag var tvungen att förklara att det i själva verket är slut mellan oss. Kändes mindre bra att dra den för någon som inte har med oss att göra.. Sen sitter vi och kollar på film här hemma. Kan inte fokusera på handlingen.
Dök upp en scen som skrämde livet ur mig. Hur mutade poliser kliver in i ett hem, skadar i princip alla som är i lägenheten, varav en är kvinna med ett spädbarn i famnen. Sen lägger poliserna barnet på ett strykbräde, tar tag i telefonen och säger att det är dags att ringa soc för att de ska hämta ett barn med rejäla brännskador och vanställt ansikte. Räcker telefonen till en kollega och tar sen tar i strykjärnet.
Sen blundar och håller jag för öronen flera minuter. Är det något jag aldrig skulle kunna titta på är det när man gör en liten så illa.
Grejen var inte bara scenen. Hela grejen. Det är slut mellan mig och barnets pappa. Benny har ett helvetiskt förflutet, som om jag ska vara ärlig, jag inte vet om och när han fallet tillbaka in i.
Jag blir bara så tokigt rädd att det ska hända mitt eget barn något. Modersinstinkter - here I come! Vet att hela grejen låter helt absurd..Men blev verkligen..Illa till mods.. Vill bara krypa ner i sängen, låta sömnen ta vid och fly från kvällens alla tankar. Men jag vet att de kommer förfölja mig. Vet att somnar jag nu, kommer allt finnas med i drömmarna.. Usch. Obehaglig kväll..fy f*n!
Fortsatt bloggtorka..
Äntligen duschat. Låter konstigt, men inte tänk på det..Och idag slogs jag bara av hur otroligt äckligt mitt hår var. Skönt att gjort något åt det i alla fall :p
Dessutom precis snackat med min kära far och hans sambo, och överväger att dra dit efter julshoppingen med Madde.
Måste dock käka lite, packa lite, och sen hoppa på första bästa buss innan det :P
Men det hinner vi väl?
Vem vet, kanske Madde pallar kolla lite bebiskläder också :P
Aja. Blir mat nu. Packa en lättviktarväska sen, och sen blir det nog inget inlägg igen förrän tidigast imorgon eftermiddag/kväll skulle jag tro.
Men ni får ta hand om er. Och förlåt för den extremt dåliga uppdateringen..
Puss!
Dagen i korthet.
Okej.. jag vet inte ens vart jag ska börja berätta om dagen..
Men ah.. Åkte till skolan. Kom sent pga trafiken. Kollade ändå bara film
innan vi fick sluta för året.
Stack till Solna centrum och kollade både mamma kläder och eventuell outfit för nyår.
Sen mitt i allt kom fina vännen Tara och gjorde mig sällskap en stund.
Drog till MVC och snackade med en extremt dålig/jobbig barnmorska.
Sen efter det drog jag iväg till min psykolog, och kom hem från hemma för ungefär en timme sen.
Och om det inte vore för att jag skulle bli så extremt rastlös av mig, så skulle jag lätt gå ner och lägga mig och sova nu.
Är helt slut efter dagens alla små turer på tom mage.
Funderar på att kolla ett par avsnitt av ung och bortskämd, bara för att jag såg gårdagens avsnitt, och det var fan i mig underhållande :P
Svar till Nathalie.
Alla i familj/släkten vet inte än. Men risken att de ska hitta bloggen är ändå väldigt liten.
Barnets pappa och all släkt på hans sida har jag ingen aning om, eftersom att han själv inte pratar med mig ordentligt.. Och tror inte att det är så många på den sidan som vet om något en.. vet inte ens om barnts farmor vet..
Men ja, jag tycker också att det känns bra att ha gått ut med vem jag är.
Det känns mer..real då..
Men nu ska jag iväg och kolla mammakläder innan besöket på MVC...
Puss..
Inte längre hemlig - Ny designe!
Och observerat att jag lagt upp en mer personlig header under dagen?
Ta en titt..För äntligen går jag ut och visar vem jag är, så ni får ett ansikten
på bruden som sitter och skriver alla inläggen.
Och ja, det är mitt ex, barnets pappa som är med på bilderna..
Jävla sochelvete
Fick egentligen ingen som helst hjälp därifrån, utan bara förklarat för
mig att de inte kan hjälpa till med bostad.. Inte heller har jag rätt till
ekonomiskt bistånd om jag inte har en egen hyra att betala osv, utan
då förväntas jag överleva på en föräldrapeng, studiebidrag och barnbidrag.
Så nu sitter jag och letar andrahandsbostad för långtids uthyrning,
och hoppas på att det ska finnas någon som inte har stenhårda krav på
just en fast anställning. Och då menar jag inte att jag vill bli inneboende,
för det skulle aldrig funka.. Inte om jag har ett barn med mig.
Men fan..det är inte lätt att hitta någon som vill hyra ut mer än 6 månader..
och det anser jag är för kort tid. Framförallt om jag ska hyra från och med nu.
För då måste jag flytta igen i samband med förlossningen, och vem pallar det?
Nej förlåt.. blir bara så irriterad..Hade faktiskt hoppas på lite mer stöd
från soc.. men nej..
Blöööööööööh och suuuuuck.
What to do?
Framsteg?
Nu får vi väl se lite vad som händer då...
Har i alla fall fått tag i receptionen på soc, och blivit ombedd att ringa
mellan klockan 9 och 10 istället, eftersom det är då "mottagningen" har telefontid.
Så ska ringa tillbaka snart och hoppas på att det inte är mer än en timmes telefonkö.
Haha.. Det vore nästan patetiskt.. Sitta en timme med luren mot örat, och sen lägga
på utan att ha fått någon hjälp xD
Omplanering av dagen
Det här med att försova sig är alltid lika kul. Eller vad säger ni?
Så ja..skulle egentligen klivit upp vid 6, men vaknade först 07.25..
Bara jag som inte tycker det är okej?
Överväger att stanna hemma idag. Redan väldigt sen till hygienen, och
i det här tempot lär jag missa den helt. Och ska jag vara ärlig är det ungefär
den lektionen jag egentligen har någon motivation att gå på. Engelskan,
matten och svenskan har jag inte samma ork till. Och än mindre till omprovstimmen
efter skolan...har ändå inte pluggat på de ämnena..
Dessutom har jag soc som jag verkligen måste få tag i idag..
Men med tanke på hur sega de är, kan det krävas en hel dag innan man får tag i dem.
Tror det blir så.. hemma dag..med lite telefonsamtal hit och dit.
Och sen blir det fika hos Bea någon gång runt halv 4..
Brabra..
Eller vad det heter..
Så det kan gå..
Fuck today!
Städa..som inte går tillräckligt bra..
Samtal med morsan som slutar i halvdant bråk och tårar..
Och nu..första gången på 8 dagar som jag pratar med barnets pappa..
Jag vet inte riktigt.. det är bara en dag som jag önskar att jag slapp..
Fan! Vet inte ens varför jag skriver det här..
Behövde bara få ur mig skiten..
BlööögerARTWAGVSD VRAV fgvs f!!!
Ja.. du finns kvar i mig
Uppdate + Kommentarssvar
Jo.. jag tänkte uppdatera er lite om dagen som gått...
Var som sagt och hälsade på familjen som söker barnvakt.
Verkade vara en trevlig mamma, pappan var lite svår
att få grepp om, och ungarna var hur mysiga som helst.
Så jag ser verklige fram emot att höra av mamman
under veckan som kommer, för då ska jag nämligen få
göra en provsittning under julhelgen. :)
Och ja.. det blev att jag berättade om mig och magen
för dem, det kändes mest rätt att de vet om redan nu
att jag inte kommer kunna jobba mer än den här terminen.
Sen när jag kom hem blev det till att starta projekt
städa rummet. Men det slutade sovandes på soffan
vid halvfemtiden, och vaknade för någon halvtimme
sen då det bar upp på övervåningen för lite middag :)
Nu blir det nog bara till att softa framför TVn med familjen
och kolla på någon halvkass film eller så. Men ibland är
det precis vad man behöver..
Och så svaren på kommentarerna på föregående inlägg:
Veronica: Ja, jag känner också att det känns som jag gått
längre, eller ev...som ett par nämt, att jag ev. väntar tvillingar :o
Men det där får man ju se sen på ul.. men börjar undra om det
inte är så...
Nathalie: Ja, jag har bestämt mig. Och ja, jag kommer att behålla,
som jag tänkte från start.. Anledningen till att jag skrev att min
familj aldrig skulle existera var nog just att jag kände mig så
förstörd i stunden. Men det finns inte en chans att jag skulle kunna
ta bort det i dagens läge...Visst blir det jobbigt om soc säger att de
inte kan/tänker hjälpa mig.. men inte ens det skulle få mig att ändra
mig längre.. Jag älskar det livet som växer i mig, och jag är säker
på att det finns en lösning även för mig!
Magen växer - bildbevis
Bilderna i grå mjukisar är tagna i vecka 5+0
Och bilderna i de blå jeansen är tagna idag, 7+4
2 veckor och 4 dagar..det kan gör ganska stor skillnad på magen.
Undra hur jag komemr se ut efter jul :p
Barnvaktsjobb?
Haha ja.. Vad gör jag uppe redan
kl. 8. en helg morgon?
Jo, jag ska iväg ganska snart..
Ska på intervju för ett barnvaktsjobb.
Nästan lite nervös.. allt frågor jag haft
på tungan förut, bara dog bort..
Och sen självklart.. Frågan om hur vida
jag ska berätta om att jag själv väntar barn,
eller inte. Känns nästan som en lögn att inte säga
något i ett sånt här läge..Därför det påverkar ju
verklgien hur långvarit vårat sammarbete kan bli..
Men det riskerar också att ses som oansvarigt
och dumdristigt.. Och just det.. Att vi kanske
iinte kan samarbeta jättelänge, utan max ett halvår...
Hmm.. Well...
Tänker nog faktiskt inte planera hur vida jag ska
berätta eller inte..Det får komma som det kommer
helt enkelt..
Och nu är det dags för att se om man får
i sig någon frukost.. Eller om magen säger tvär nej.
Skriver mer i eftermiddag, efter att jag vart och träffat
familjen. Puss och kram på er!
Wake me up!
Gosh vad trött man kan vara!!
Satt i elevhallen, och min lärare tvingas väcka mig
för att jag sk akunna gå på lektionen xD
Sen sov jag mig igenom mer eller mindre hela lektiongen,
för att sen sätta mig på bussen och ha extremt svårt
att hålla mig vaken även där..
Så nu blir det te, och sen får vi se..
Skulle gissa på att jag däckar på soffan
inom en timme xD
Aktiv dag :)
Träffat en väldigt trevlig syv, och två tjejer som antagligen blir
mina nya klasskamrater. Känns skönt att ha öppnat den dörren,
det gör det som mycket enklare att orka. Ser ju att dessa tjejer klarat
sig, att de har en framtid framför sig, fast att de har barn.
Ska träffa en polare i eftermiddag också.. Känns skönt. Behvöer
komma ut och göra lite, istället för att bara sitta hemma och gråtta
i att B inte finns här längre..
Frågan är om jag ska dra in till stan innan, som jag tänkte först..
Funderar nämligen på att kolla efter lite kläder som passar runt
den lilla magen nu också..
Börjar faktiskt bli lite trångt i jeansen, och puta lite gulligt
uder linnena.
Så får det nog nästan bli.. Stan, sen när T ringer, så får jag väl åka och möta
henne, om hon inte kommer inte till stan och gör mig sällskap?
Well well..
Tror jag ska tacka för mig, så skriver jag mer ikväll, eller imorgon.
Puss på er!
Unga-mammor-snack :)
Sitter och pratar med både Fanny och Veronica,
underbart med er suport tjejer!
Det om något var precis vad jag behövde ikväll!!
Men nej.. Jag tror snart jag däckar
i sängen asså..
Så seg..
Men fortfarande lika snurrig i huvudet..
Kommer ju aldrig kunna sova såhär! :o
Usch. Måste jag kommaihåg att ställa
klockan tidigt också.. Eftersom jag ska ringa
soc INNAN jag åker hemmmifrån imorgon..
Och åker härifrån runt..9?
Blöööh
Trött och hungrig. Ändå ingen direkt aptit.
Rastlös, men utan energi.
Ambitös, men för trött för att
få saker ur händerna.
Så hungig att det gör ont i magen..
Inte okej!
Well..
Ska väl göra något annat en stund.
Något som får mina tankar att koppla av lite?
Vilken väg ska man gå?
med min gamla syv.. Sjukt egentligen hur många
alternativ som finns för oss som sitter i min sits.
Fråga är bara vilket av alternativen som är bäst.
Man måste ju hela tiden väga för och emot.
Att gå kvar skolan kan tex. dra in vissa pengar,
men istället göra att man avslutar kurser som man
då slipper läsa igen senare = sparar tid..¨
Jobb är skitsvårt att få + att jag nog inte kommer
hinna jobba så länge ändå.. Men det vore ju bra
om man lyckades få in de pengarna..¨
Knas, knas och mera knas..
Och imorgon ska jag ringa tillbaka till människan
på soc, eftersom den jag borde prata med inte var där
idag.. Hoppas bara jag får komma på möte innan jul.
HAR INTE TID ATT VÄNTA!
Nej.. nu ska jag försöka tänka på något annat..
Puss på er!
Telefonen ska ringas varm
Stressad.
Ska vara på möte om en kvart, som tur är är mötet belagt i grannbygnaden.
Sitter och kollar upp viktiga numemr också. Så som till soc, försäkringskassan
och mödravården.
Har en del att ta tag i nu de kommande dagarna, känner jag.
För något säger mig att det kommer bli svårt att få till sånna här
möten under julhelgen.
Och när folket väl är tillbaka på sina jobb, ja, då är det praktiskt taget
försent för mig att göra abort.
Vill ha kvar valet. Vill ha kött på benen för att välja.
Så måste göra något NU.
Men nej.. 10 minuter kvar.
Skriver kanske mer ikväll.
Puss
Louise frågar - jag svarar
Svar till Louise: Hej på dig.. Det finns en tanke med att jag än så länge är annonym..
Det finns många runt mig (som i dagens läge inte vet något) som skulle dömma mig
om de viste.
Skulle det nu, av något själ bli som så att jag inte blir mamma i sommar, utan
att jag får ett missfall, eller rent av väljer abort..Så känns det inte som att det är
värt alla dömmande kommentarer...
Om jag däremot kan känna mig lite mer säker på att min framtid vilar där inne,
så finns ingen anledning att "gömma sig"..
Och jag vet att bloggar, speciellt de som är nichade såhär, är ganska liten
risk att bli hittad genom. Men fortfarande..
Detta gör, att tills det att jag paserat vecka 12, kommer jag antagligen hålla mig
anonym.
Men när jag passerat vecka 12, och kan känna att jag hittat mig själv ordentligt i det här,
då kommer jag också visa för er vem som döljer sig på andra sidan skärmen..
Långa, sega samtal
Suttit och pratat med "svägerskan" ett tag.. Ger ärligt talat inte så mycket.
Hon är på tok för ung, och extremt olik mig själv. Så jag kan inte riktigt ta in hennes
snacka om att "jag är inte gammal nog, jag skulle aldrig klara det, och det är jag
inte säker på att du gör heller" grejer.. Som sagt. Hon och jag är som natt och dag..
så vad spelar hennes åsikter egentligen för roll?
Och så är vi ju tillbaka där igen.. Att det här är
något som är enbart mitt beslut. Att det inte
finns någon som kan fatta det åt mig..
För så är det ju. Det är bara jag
som kan fatta beslutet!
Onödigt stressad
Känner mig stressad, även om jag vet att jag inte behöver..
Sen finns det väl ifs vissa "logiska" förklaringar till det hela också..
Dels en väldigt stressig kökslektion, sen kommentarer från 2 tjej i
omklädningsrummet, när de ser min mage. Lät i stil med "shit, det
syns juuu!!"
Att sen haft "läs/ord/svenska-test" på tid väldigt nyligen..Ja,
många saker som varvar upp en.
För att inte tala om B's (mitt ex, för den som inte hängde med
i svängarna riktigt) uttalande om mig.
"Jag tycker om dig hur mycket som helst och jag är
ledsen att jag gjorde dig illa. Du förtjänar det bästa
och jag hoppas att du hittar det♥"
Ja..lite borta i huvudet och med massa spring i benen, borde
jag kanske leta mig bort mot bussen och åka hem,
eller vad säger ni?
Vecka 8 + Bilder
Jag kan inte låte bli att gå in och kolla
graviditetskalendern lite då och då.
Som nu, tex. när jag kliver in i en ny vecka.
Tänk er att ni aldrig tidigare tänkt tanken
att vänta barn.
Plötsligt är livmoderns stor som en
appelsin och embryot stort som ett hallon.
Och fast den väldigt lilla storleken
kan man redan se fingrar och tår, en överläpp
och näsvingar. Känns det inte smått magiskt
att tänka att allt det där växer innom mig?!
Jag kan inte låta bli att tycka att
detta är rena magin. Och tanken
på att ta bort det gör mig smått illamående
av skuldkänslor...
Jag måste verkligen ringa soc,
försäkringskassan, Mama Mia mm..
Jag måste börja nu, om det här ska funka!
Vecka 7 vecka 8
Vecka 7 vecka 8
Svar på kommentar.
Jag har inte bestämt mig än.
Men något av det som hände i fredags fick mitt hjärta
att vändas ut och in. Allt jag samlat på mig däri
föll ut. Även delar av viljan till att skaffa barn.
Min pojkvän betydde så otroligt mycket för mig
och jag var beredd att ge upp allt för honom.
Även barnet.
Och tanken på att jag var beredd att ge upp
den lille, gör att det inte känns fullt lika rätt
att behålla. Inte efter en sån tanke.
Men jag vet inte. Min vilja pendlar fram och
tillbaka konstant just nu.
Ingenting är längre säkert.
Framtiden göms i en tung dimma.
Och jag har inte en aning om
hur den ser ut när gryningen
jagar iväg detta tjocka,
svårgenomträngliga töken.
Du tog livet ifrån mig
Du tog luften ur mina lungor
Du tog blodet ur mitt hjärta
Du tog drömmen ur mitt sinne
Du tog livet ur min kropp
Jag kan inte sluta lyssna på låten.
If I should die before I wake
It's 'cause you took my breath away
Losing you is like living in a world with no air
Svar på tal
Även Jankan visade intresse i vad som hänt.
Och jag kan inte låta bli att känna mig rörd av ert välmenande.
Men jo Louise, jag är rädd att jag inte komemr finna något annat
att skriva om. Och utan något "speciellt" att uppdatera om,
fallet jag lätt från motivationen att skriva. Och tro mig,
när det inträffar, då är "inte ens min blogg" kul att följa..
Men jag ska tänka på saken.
Fantastiskt att jag har ert stöd i det här
i alla fall!
Mängder av kärlek till alla fina läsare.
<3
Lämna-Lämnat-Lämnad
Kommer antagligen flytta bloggen,
eller ta bort den helt.
Det finns flera anledningar
till detta.
Men den största är
att den familj vi höll
på att skapa,
aldrig kommer existera.
Let me fly. Let me leave. Let me disappear.
Paolos Robinsonblogg
för den som har tid att ha tråkigt.
Det är faktiskt väldigt roligt att läsa Paolos egen uppfattning om Robinson.
Så har ni tid, kolla in hand "blogg" på tv4 :)
http://paolo.robinson.tv4.se/
Inte min dag.
Så enkelt är det.
Vaknade av morsan som kom instormande
i mitt rum och skäller på mig efter att ha fått
höra av min lärare att jag skolkat i en veckas tid.
Blev mycket tjafs och tårar.
Till sist valde hon att stanna hemma med mig under
dagen. Hon insåg väl också att det inte riktigt är som
det borde med mig just nu.
Men någonstans runt lunch lugnade sig mitt
humör. Och det var bara att gå ner i källaren
och göra lite nytta iform av att städa..
Strax innan middagen gick jag ner till biblioteket
och lånade den smått omtalade boken
"handbok för gravida eller allt du inte kan fråga din doktor"
som verkar vara väldigt bra.
På vägen hem från centrum träffade jag två gamla lärare
som jag under min högstadietid kom ganska nära.
Och varför vet jag inte, men när de frågade hur läget var,
förmådde jag inte att hålla tyst.
Och tur var väl det?! För de kom med ganska mycket,
bra stöd. Tacksamt!
Sen jag kom hem har jag sedan suttit och letat
efter alla möjliga telfonnummer för att kunna
kontakta diverse människor som kommer behöva
stötta mig i det här...
Så jag lär sitta i telefonen mer eller mindre hela
dagen imorgon...Men det gör inget, det är behövligt.
Nu vete fan jag ska göra.. Vill ut och leta efter
en människa godhjärtad nog att bjuda på en cigg.
Men jag vet också att jag inte ska röka under graviditeten.
Fuck vad jag hatar det här!
Hatar, hatar, hatar att det ska vara så jävla svårt..
Magont och extremt låg...
Tänk om kroppen varit som en hiss...
Fylld av roliga knappar.
Varje våningsplan som motsvarar en
skala på hur lycklig man är.
En röd knapp för nödstopp
eller den gula för ett skriande alarm.
Tänk att kunna öppna dörren,
kliva ut och ställa sig utanför livet.
Kliva ur hissen, skicka upp den till
översta våningen. Ta trapporna upp,
och sen stiga in igen...
Om kroppen hade varit en hiss.
Hade jag tryckt på alla knappar
gång på gång.
Och idag. Idag hade det varit
en dag tillägnad den röda knappen.
Först hade jag tryckt in den gula
knappen med klockan på.
Låtit alarmet sprida sig över hela världen.
Och när världen inte lyssnat.
Då hade jag tryckt på den röda knappen,
öppnat dörrarna. Men kanske aldrigt
stigit tillbaka in...
Onödiga facebookgrejer
en grej jag hittade på facebook.
hon att ge dig något bättre tillbaka.
Ger du henne en spermie, ger hon dig ett barn.
Ger du henne ett recept, ger hon dig en måltid.
Ger du henne ett hus, ger hon dig ett hem.
Ger du henne ett leende så ger hon dig sitt hjärta.
Hon multiplicerar och förstorar allt oavsett vad du än ger henne.
Så ...om du ger henne skit kan du förvänta dig ett helvete tillbaka!
Så otroligt klockren! Eller hur brudar!
Älskling, du skrämmer mig
Väldigt osmaklig och oaptitlig förvisso. Men ändå mat.
Så nu är jag mätt.
Mätt. Och Orolig.
Pratade med pojkvännen på väg hem idag.
Något är allvarligt fel med honom just nu.
Vad det är påstår han att han inte vet, vilket
också gör att han inte delar med sig för fem öre.
Han stänger in sig i sitt huvud, i sin lägenhet,
och försvinner. Leker kurragömma med världen
och låtsas att han inte finns.
Det skrämmer mig..
Han är inte sån till vardags.
Något har hänt.
Och det jobbiga är att jag tror att jag vet vad det är.
Det här är till dig älskling, orden stämmer så väl på oss!
"If we're gonna make this work
You gotta let me inside even though it hurts
Don't hide the broken parts that I need to see"
Talar i "gåtor" Inlägg på BDB
Snöyra och frostiga andetag.
Tågkaos och förseningar.
Stress.
Vanlig, hedlig, jävla julstress.
Men mitt December, är inte i närheten av erat.
Mitt December är här. Är nu.
Och det kommer inte tillbaka.
"Well I just heard the news today.
It seems my life is going to change"
Någon som kan erbjda mig skjuts i sin bakficka?
Ta mig någon annanstans. Så länge du är säker på foten,
och så länge vi lämnar den här platsen, så blir det nog bra.
Nej.. jag känner mig inte stark idag.
Kanske borde jag göra det. Men det är milsvida mellan styrka och dagens känsla....
PLUS :D
Men ändå..Jag är nog i princip lika glad ändå..
Jag plussade igår :D
Det finns svart på vitt att jag väntar barn,
att jag ska bli mamma.
Men något hände med min pojke när jag sa det.
Något jag inte kan sätta fingret på.
Något som gör mig rädd.
Men nu ska jag vara hur kall som helst...
Vill han så gärna dra, så fine.
Jag kommer nog ändå aldrig
kunna älska honom mer än ett barn.
Och varför ska jag då väljag bort
barnet?
Jag vet, det låter så omoget så det finns inte.
Men vissa delar av "omogenheten" måste
ju få finnas kvar, inte sant? :p
Nervös...
borde vara på min svenskalektion.
But no. Så blir det inte.
Kan och orkar inte försöka fokusera
just nu. Jobbar på att inte flippa ist.
Det går väl ifs skapligt.
Men jag klarar inga större utmaningar
just nu. Det bara är så.
Och snart står jag med svaret
i min hand. Snart har jag svart på vitt något
som talar om sanningen för mig.
Oavsett hur säker jag känner mig
på vad det kommer att visa,
går det inte att förneka att jag är nervös
utav bara helvete.
Vill ringa älsklingen.
Inte för att jag vet vad han skulle kunna säga
som skulle få mig att känna mig bättre till mods.
Mest bara för att. Bara för att ha pratat ett par
ord med honom.
Men jag vet att det skulle bli ett ganska
spänt samtal. Så nej.
Vill prata med någon just nu,
i alla fall. Men vem?
Kan ju inte direkt ringa morsan, hon jobbar
ju för fan. Inte Madde. Hon har redan för
mycket att tänka på. Inte pappa.
Han är inget riktigt stöd i det här.
Inte Ninni. Hon har redan valt.
Valt att lämna mig..
Nej. Jag får helt enkelt klara mig på
egen hand just nu. Men jag klarar väl
det också, antar jag. Måste göra, om inte
annat.
Vecka 7, magbilder
Förra veckan (6e) Den här veckan. (7e)
Nervvrak
Jag vet, jag sa god morgon igår också.
Men nu är det verkligen morgon och inte det minsta förmiddag
här inte :P
Hur som helst.. Är ganska nervös av mig idag.
Ska till skolan för första gången på en vecka.
Tror inte det blir någon engelska eller idrott för mig.
Men däremot varmkök vill jag väldigt gärna gå på!
Sen är frågan om jag orkar svenska efteråt, eller
om jag bara kommer sitta och vara JÄTTENERVÖS
hela den lektionen? För direkt när den lektionen slutar
så ska jag till andra sidan byggnaden och..yes...
idag kommer det "riktiga" gravtestet. Idag får jag
svart på vitt att jag väntar barn, om det nu inte skulle
vara något annat som hänt i kroppen, som påverkar
mig på samma sätt. xD men jag kan inte påstå att det
känns så troligt..
Måste för övrigt ringa soc snart. I eftermiddag eller imorgon
måste jag försöka få tag i dem. Jag måste ju trots allt ha rätt
till en egen handläggare snart, inte sant?
Nej, nu måste jag kila.
Puss på er <3
Helvetisk helg med många tårar
God morgon på er, alla trötta trötta småbarnsföräldrar och vänner.
Hoppas ni mår bra, trots att klockan inte är mer än strax efter 10 :)
Själv vete f*n vad jag ska säga om mitt mående.
Inte varit den bästa helgen i mitt liv direkt.
Hänt mycket jobbiga saker, och för att ni skulle förstå,
skulle jag helst berätta hela storyn. Men jag ska vara ärlig
också. Och sanningen är att jag varken orkar eller verkligen
vill...
Men så mycket som att det varit bråk,
osäkerhet kring att behålla barnet, och
många, mååånga tårar, det kan jag säga er!
Nu är det barnmorskan på nytt som gäller imorgon.
Bara 2 veckor sen jag var där första gången, men de veckorna
har varit extreeeem långa :o
Det jobbiga är att jag inte vet vad reaktionen blir imorgon.
Är 99,9% säker på resultatet. Men inte på min reaktion.
Jag vet att jag vill. Men jag tvekar på om jag kan.
Alla tvekar på om jag kan. Hur kul är det liksom?
Aja... Dricka upp mitt kaffe. Äta något..
Sen blir det till att rensa ur rummet.
Om det nu blir så att jag och barnet tvingas bo
hemma hos min mamma ett tag, så måste jag ju
åtminstonde förbereda för att skapa all potensiell plats åt oss.
Inte sant?
Dagens vändning
Slängde ihop en middag på lite "stuvad" spaghetie.
Riktigt mumsigt faktiskt. Och lite eftermaten kaffe nu,
precis som det ska var.
Har dessutom djungelboken-låten i bakgrunden, vilket
bara i sig gör en smått lycklig.
Har dessutom precis skickat svar på en annons av en
tjej som söker barnvakt 1 dag i veckan till sina 2 söner och 1 dotter.
Gör mig lite glad också att jag faktiskt var först med att svara dem.
Ingen som hunnit före mig :P
Så har jag tur så har jag extrajobb som barnvakt ett tag framöver nu då.
Vore trevligt.
Nej, nu ska jag dricka upp mitt kaffe och kolla så allt
är i sin ordning innan pojken kommer hem,
puss på er!
Lång väntan på pojkens hemkomst
Frågan är om det inte är dax för ett bad också?
Jag tror nog det...
Frågan är om jag hinner skriva
mer sen innan älsklingen kommer hem eller inte.
För lär inte skriva sen när han väl är hemma.
Aja, om inte annat skriver jag kanske imorgon,
och som senast på lördag.
Puss på er sålänge, så hörs vi.
Ensam hos pojkvännen
Äntligen kunnat lugna ner mig något.
Haft flera gråttimmar när jag bara mått skit
men det är betydligt mycket mer okej nu.
Dessutom precis vart nere och tagit hand
om hans pet-flaskor och köpt hem en till mjölk.
Skönt att komma utanför lägenheten en liten
stund.
Nu sitter jag istället och försöker få i mig
ett par mackor, och överväger att koka upp
lite mer vatten så jag kan få i mig yttligare lite
mer kaffe.
Vete fan vad jag ska göra med resten av
eftermiddaen bara, med tanke på att älskligen
antagligen inte kommer hem förrän runt 8 ikväll.
Men men, kanske hittar någon bra serie på svt/tv4 play
att kolla på ;)
Nej, kaffe var det..
Puss på er!
bostadspanik
Jag vet inte vad jag ska ta mig till just nu.
Jag väntar fan i mig barn,
MEN VI HAR INGENSTANS ATT BO.
Hur jävla fail är inte det på en skala?
Visst, min pojkvän har lägenhet.
Men den är för liten för tre individer.
Visst, jag har en mamma. Men det är
inte hennes val att bli mormor.
Det är inte hennes ansvar att ta hand
om mig och min unge.
Och visst, det vore väl en sak
om jag stod i bostadskö och viste
att jag snart hade chansen på en lägenhet.
Men jag får inte ens ställa mig i kön än,
för jag har inte fyllt 18.
Och innan jag har en lägenhet som jag
visat mitt intresse för, så kan jag nte ansöka
om bostadsbidrag, för de måste veta den
faktiska hyran, innan de kan gå in och hjälpa till.
Och NEJ jag tänker inte bo någon månad eller två
i en andrahandslägenhet. Dels för att jag vill ha något
mer stabilt än så. Men också för att försäkringskassan
antagligen inte kan gå in och hjälpa mig ekonomiskt
om min hyra ändras väldigt många gånger varje år.
JAG BLIR SERIÖST GALEN.
Hade det inte varit för att jag verkligen hunnit börja
längta efter det här barnet, så hade jag nog lagt mig
ner på marken och gett upp. Jag hade låtit dom ta mitt
barn ifrån mig. Låtit dom vinna kampen med sina jävla
ord om outbildad, utan pengar, ingen bostad.
Jag hade låtit dom vinna med det.
Men nu gör jag inte det. För jag längtar helt extremt
efter vårat barn. Jag vill känna pulsen, jag vill känna
hur andetagen snuddar vid min kind. Jag vill köpa sparkdräkter
och extremt små tossor. Jag vill hämta på dagis, jag vill
torka spyor. Jag vill vakna mitt i natten. Jag vill trösta den
som gråter. Jag vill hjälpa med läxor. Jag vill ta diskutioner
om läggdags och tiden att vara hemma på kvällarna.
Jag vill finnas där vid en första fylla. Jag vill.
Och jag har bestämt mig för att klara det här!
Men ibland är det jävligt svårt att se HUR man ska klara det.
För att du finns <3
Så är det bara!
Ringde honom igår, efter att pratat med N.
Höll mig samlad någon minut, sen kom hela
veckans alla tårar på samma gång.
Jag snurvlade och skrek, pratade som om
jag hade gröt i munen och ville bara försvinna.
Bad om att få lägga på. Kände mig så dum som
ringde och bölade över något som inte rörde honom.
Men det är då han är sådär väldigt fin som bara han är.
"nej, jag lägger inte på förrän du lugnat ner dig
och mår lite mer okej. Jag vill ha dig kvar i telefon tills
jag hör att du sansat dig. Det är min skyldighet som
din pojkvän att göra altt jag kan för att du ska må bra".
Och allt det säger han, när jag ligger där med blöt kudde
och snor som tovar till luggen och allt.
Och någonstans...så lugnade det mig.
Så 10-15 minuter senare, så var jag faktiskt i skick för
att säga god natt.
Men gud vad jag tänkte på vårt samtal,
både precis innan jag somnade, och nu på morgonen.
Jag har verkligen en underbar pojke. Jag kan inte annat
än att älska honom! <3
Vänner kommer, vänner går.
Vissa vänner visar sig efter 13 år
vara falskheten och opålitligheten själva.
Vissa vänenr består livet ut. Andra lämnar dig
efter halva vägen.
Vissa vänner vet när du verkligen behöver dem.
Andra väljer att ta sitt pick och pack och gå
i just de ögonblicken.
Viss vänskap är så långt från äkta
den någonsin kan bli.
Vänner ftw. <3
Skönt. Behöver någon att ventilera med nu asså.
Är så uppe i varv i huvudet, men så otroligt seg i kroppen.
Fattar inte att det kan vara sån skillnad. Men aja.
Nej, nu måste jag ner och byta om och hämta
busskort, sen bär det av.
Puss på er. Skriver mer ikväll/imorgon.
Första magbilderna
Jag vet att man i pricip inte ser ett skit efter 5 veckor bara, men någonstans inbillar jag mig att jag ser större ut nu, än vad jag brukar göra.
Så bara på kul kommer ett par bilder på magen upp nu. (bilderna är tagna idag, bara någon halvtimme sen)
Lyckosvammel.
Jag vill skrika ut min lycka. Jag vill hålla min älskling omänskligt nära.
Jag vill känna hans hjärta slå och hans blod pulsera.
Jag vill hålla honom nära. Som om ju närmre han fanns,
desto större vore chansen att han såg min kärlek.
Jag vill skrika ut min lycka. Dela den med hela världen.
Jag vill tjoa jag vill tjimma. Jag vill ut i snön och göra
tjolahopplasteg. Jag vill lägga mig på marken och i snön
lämna ett avtryck efter den ännu okända. Lämna en ängel
på marken, som ett bevis på att du finns här.
Jag vill vila i din famn. Känna tryggheten som omsluter mig.
Jag vill somna med ett leende på mina läppar, och med dina
läppar i min panna. Jag vill hålla dig hårt. Jag vill hålla dig ömt.
Jag vill somna i din famn. Jag vill vakna i ditt lugn.
Jag bara svamlar just nu, jag vet.
Men jag är trött.
Jag är kär.
Och jag är lycklig.
<3
5e veckan istället för 6e?
Det här är då det som skulle hänta förra veckan,
vecka 5 vill säga. Men det känns extremt aktuellt just nu.
Verkligen extremt aktuellet. Det enda är väl att jag inte måste
kissa så ofta...
Framför allt tröttheten och humörsvängningarna...
En reell misstanke om att det faktiskt föreligger en graviditet brukar göra sig gällande. Menstruationen är försenad men det känns förmodligen som om den skulle kunna komma när som helst. Andra tecken kan vara trötthet, förändrat smak- och luktsinne samt spända och ömma bröst. Kanske behöver du kissa oftare. Mat som lockat dig tidigare kanske inte längre är så tilltalande. Humörsvängningar är vanliga och många känner sig känslomässigt sårbara.
Sen får vi väl se om det som står om vecka 6
börjar arta sig ordentligt, allt det där med illamående osv..
Aja, det lär ju märkas.
Han värmer mitt hjärta <3
Förvånad över att jag ens tog mig till min psykolog.
Var så galet trött, och är det fortfarande.
Men det var nog lite behövligt. Vi pratade om många olika saker
som vi faktiskt inte tagit upp än, och det måste jag säga, det kändes bra.
Hur som helst. När bussen rullade in hemma sen, bestämde jag mig istället
för att gå ner till biblioteket och kolla efter böcker om graviditet. Och jag hittade
en som verkade väldigt kul. Ja, kul. Den är skriven med väldigt mycket humor,
så man skratar sig igenom varje sida.
Så den tänkte jag gå ner och långa idag, är väl planen.
Blir nong ingen skola på ett par timmar heller.
Däckade halv 9 igår, men vaknade först för en kvart sen, och hade säkert kunna
sova både en och två timmar till, utan problem.
Så skippar kallköket. Jag tror ändå jag vet hur man bakar pepparkakor :P
Sen är frågan bara om jag verkligen drar till skolan efter lunch,
när det är svenska, och sen dags att börja förbereda för det öppna huset..
Det får vi se. Men det vore kul också, så så kanske det blir.
Nu ska jag hälla i mig mitt te, stirra blint på min pojkväns status på fejjan,
med alla tillhörande kommentarer.
Älsklingen: Snart är vi fler=)
Kompis 2: Everybody dies!
Älsklingen: Japp det blir fler människor snart♥
Kompis 1: neeeej inte det :(
Kompis 2: Det är säkert. Lita på mig. ;-)
Kompis 1: god damn it ...(namnet på min pojkvän)
Älsklingen: Son du ska inte oroa dig så mycket:) (Kompis 1 kallas för son av min pojke, även fast det inte är så)
Kompis 2: Nä oroa dig inte. Du dör ändå så det spelar ingen roll.
MO HA HA HA!!!!!(11)
Kompis 3: någon som är gravid? :P
Älsklingen: det lär nog vara så ja:)
Kompis 3: heh okej :D
Pojkens ex: who? :)
Älsklingen : Till kompis 3: jag hoppas på det iaf det skulle vara så kul:)
Till pojkens ex: ofta du inte förstår det? xD
Jag: Ja, älskling, vi är nog två som hoppas ♥♥
Pojkens ex: Elak..
Älskligen: till mig: Ja det är vi♥
Till pojkens ex: Varför är jag elak:) du borde ju faktiskt förstå att det handlar om mig och Mikaela eller hur?
Sen sitter han och lyssnar på låten nu, och säger att den stämmer
så lyssnar till den själv. Och blir så berörd att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
