Jippi.
Vakna med sprängande huvudvärk. Överlycklig. Alltid.
Minnena från gårdagen kom ikapp. Och känslan i kroppen var den samma.
Ilska, sorg, frustration.
Varför skulle det bli så här? Varför ska det vara så här. Båda älskar varann, det syns så tydligt i allt han säger och gör. Men ändå..nej, ändå så funkar det inte..
Varför ska valet vara mitt. Varför ska det bara vara jag som måste jobba för att det här ska fungera?
Varför ska han kunna välja att avsluta det här när han vill, och att komma tillbaka precis när han känner för det,
medan jag måste göra mitt val under tidspress?
Varför ska han kunna komma och gå som han vill, medan jag måste hållla mig trogen till mitt val?

Och NEJ, jag tänker inte göra abort, det är inte det jag sitter och säger.
Men ibland undrar jag bara hur världen är skapad, med alla dessa orättvisor..

Jag önskar verkligen att jag bara kunde släppa dig. Låta dig gå.
Låta det vara över. Låta det försvinna. Låta det vara enbart ett minne.
Men jag vet inte hur man gör. Jag har aldrig lärt mig stänga av kärlek.
Inte till min mamma, inte till mina vänner, och inte heller till dig, Benny.

Jag vill inte vara beroende av att kolla dina status uppdateringar hela tiden.
Jag vill inte känna ett behov av att kolla in om du lagt upp nya bilder på bdb
eller om du uppdaterat bloggen.
Men samtidigt.. Kan jag inte låta bli.

Och då åker man på sånna smällar som ikväll.