Sitter hemma och har precis kastat i mig någon form av mat.
Väldigt osmaklig och oaptitlig förvisso. Men ändå mat.
Så nu är jag mätt.
Mätt. Och Orolig.

Pratade med pojkvännen på väg hem idag.
Något är allvarligt fel med honom just nu.
Vad det är påstår han att han inte vet, vilket
också gör att han inte delar med sig för fem öre.
Han stänger in sig i sitt huvud, i sin lägenhet,
och försvinner. Leker kurragömma med världen
och låtsas att han inte finns.
Det skrämmer mig..
Han är inte sån till vardags.
Något har hänt.

Och det jobbiga är att jag tror att jag vet vad det är.



Det här är till dig älskling, orden stämmer så väl på oss!

"If we're gonna make this work
You gotta let me inside even though it hurts
Don't hide the broken parts that I need to see"