Splitrade känslor ur ett fattat beslut
Kommer inte finnas någon anledning att ha kvar den.
Imorgon ringer mamma och bokar tid för abort.
Tror aldrig jag fattat ett så här svårt beslut tidigare.
Men tror heller aldrig att jag känt sån lättnad som jag känner just nu.
Jag behöver inte stressa med att hitta bostad.
Jag behöver inte hoppa av skolan.
Jag behöver inte göra ett jävla skit.
Förutom att döda ett barn jag älskar..
Nej vad tråkigt men jag förstår dig :( Jag skulle nog aldrig klara av det, men det är nog pga att jag redan har 2 barn och vet vad som kommer ut efter 9 månader. Hoppas allt går bra och du får en bra fortsättning på detta år och även i framtiden! Kram!
Urch, lider med dig. jag blev gravid när jag var 17 år. och både jag och min sambo visste direkt att vi skulle behålla. han hoppade skolan och började jobba. ingen av oss har gåll klart gymnasier ennu. när jag blev gravid bodde vi hemma hos våra föräldrar med ca 2 timmars resväg emellanmen nu bor vi tillsammans i en 2:a med våran friska och underbara dotter som snart blir 8 månader :).. lider värkligen med ditt beslut ch hoppas du vet vad du gör och jag önskar dig lycka!
kramar från Angelica
Jag kan inte säga att jag vet hur du känner. Men jag vet hur JAG kände. Och jag gick igenom samma sak som Du gör nu. :/ Eller.. jag GÅR igenom det nu. Fyra dagar sen min sk. "sena medicinska" abort idag..
Jag kan inte säga att jag vet hur du känner. Men jag vet hur JAG kände. Och jag gick igenom samma sak som Du gör nu. :/ Eller.. jag GÅR igenom det nu. Fyra dagar sen min sk. "sena medicinska" abort idag..
Det är inte ens ett barn du dödar.. Jag har själv gjort abort, var 17 år och nu i efterhand är jag glad över att jag tog de beslutet då pappan till "barnet" är en idiot med psykiska problem. Nu är jag 23 år och väntar mitt första barn och har med ordning i livet. Vet att det är tufft att göra abort men man gör ju inget som man inte vill göra. Det kommer gå bra för dig! Kram
Ville bara skriva som ett litet svar till ida. om graviditeten går bra så får man så småningen om ett barn. om man inte ens låte barnet få en cans. Det är ens barn trots att fortret räknas som foster eller embryo. har man inte rätt att kalla barner för sitt barn bara för att man inte är långt gången. Jo det har man.. så mikaela, det är ditt barn! även om du kanske inte är så långt gången har du rätt att kalla det ditt barn. Ett barn. (äver om man snackar medecinskt språk skulle det kallas embryo) Mvh Angelica Lundin Fins på facebook vid det namnet om du vill prata. Kan vara skönt att få prata med någon som vart i nästan samma sits fast det löst sig, och få prata med någon som man inte känner och som inte dömmer för minsta lilla. KRAM
Ja, vad ska man säga? Själv tycker jag att det inte går att säga vad som är rätt att göra och vad som inte är rätt att göra. Man känner nog helt enkelt på sig om man är redo att bli mamma, även i ung ålder och kunna tänka på någon annan än sig själv, det är trots allt ett stort ansvar man får om man väljer att behålla barnet. Det går helt enkelt inte att säga "Jag behöll barnet och det var det bästa som hänt mig" eller "Jag gjorde bort och det var det bästa som hänt mig" åt någon som står inför ett stort beslut som kommer att påverka livet oavsett vad personen väljer. Såna beslut tåls nog att tänka igenom flera gånger och noga. Vet nu inte om du redan har gjort abort eller inte men kämpa på ändå. Styrkekramar!
Älskade vän..Det är du och bara du som bestämmer om du ska behålla barnet eller inte. Men man behöver mycket stöd och hjälp som förälder speciellt om man är ensamstående. Efter att ha trillat in på din blogg i 3sek ser jag tydligt att du redan är mamma och vill behålla ditt barn. Jag vill inte göra ditt liv svårae eller ge dig mer ångest. Men Du måste vara 100% säker om du ska göra abort...och även om du är det kan det bli tufft. Stor varm kram till dig och lycka till!
Jag gjorde abort när jag va i vecka 8 o det var det värsta jag varit medd om,Det va ett rent helvete kan jag säga. Det gjorde fruktansvärt ont o mådde skit dåligt av att veta att jag har dödat ett framtida barn. Jag vill inte skräma dej nu eller nåt. Jag vill bara att du ska tänka efter vad DU vill o skita i vad alla andra säger. Det är DITT barn. Nu är jag gravid igen o det är helt underbart. Men hoppas du gör det rätta valet. Det är svårt o ändra sig sen.. Du skulle säkert bli en toppen mamma :)
Du hade kunnat få så mycket hjälp..tråkigt att du gjorde abort. Min vän, var 14 år när hon fick sitt första barn. Fick sitt andra vid 17års ålder.
Hon fick hjälp av socialen med att hitta lägenhet och få den betald, fick hjälp av vänner, fick bidarg, fick pengar från arbetsförmedlingen samt att hon även sommarjobbade och ställde upp som hund/barn/katt vakt när hon kunde.
Du låter väldigt splittrad och osäker på vad du vill och inte, och jag ville mest säga att det ordnar sig även för oss som är ensamstående. Blev själv mamma vid 16 års ålder och hade då precis gått ut grundskolan och bodde hemma.
Bodde hemma tills dottern var 4 år, och bidrag med min del av hyran och pengar till mat för dottern tills vi var redo att flytta ut när jag fyllde 20 år. Har både jobbat och börjat gymnasiet och hunnit ta studenten och dottern blir nu 7 år i oktober.
Så vill du behålla tror jag absolut du fixar det!
Kram Sanna
