Okej. Jag hade inte räknat med så mycket annat.
Men ändå..Jag är nog i princip lika glad ändå..
Jag plussade igår :D

Det finns svart på vitt att jag väntar barn,
att jag ska bli mamma.

Men något hände med min pojke när jag sa det.
Något jag inte kan sätta fingret på.
Något som gör mig rädd.

Men nu ska jag vara hur kall som helst...
Vill han så gärna dra, så fine.
Jag kommer nog ändå aldrig
kunna älska honom mer än ett barn.
Och varför ska jag då väljag bort
barnet?
Jag vet, det låter så omoget så det finns inte.
Men vissa delar av "omogenheten" måste
ju få finnas kvar, inte sant? :p