Du tog livet ifrån mig
Du tog luften ur mina lungor
Du tog blodet ur mitt hjärta
Du tog drömmen ur mitt sinne
Du tog livet ur min kropp
Jag kan inte sluta lyssna på låten.
If I should die before I wake
It's 'cause you took my breath away
Losing you is like living in a world with no air
Nej, vad ledsen jag blir när jag får läsa om vad som hänt :( På nåt sätt förstår jag hur du känner men ändå inte.. Jag och min sambo separerade för ca 1 år sedan. Vi hade då varit tillsammans i 7 år och hade 2 barn tillsammans. Han visste inte riktigt vad han kände för mig och bestämde sig för att flytta. Som tur va hittade han tillbaka till sina känslor och vi flyttade ihop igen efter ett halvår ungefär. Men det var den värsta tiden i mitt liv.. Hur ska du göra med den lilla i magen nu?? Sänder massa styrkekramar!
Jag hoppas att du kan samla dina tankar och komma fram till vad som känns rätt för dig så att du inte gör något som du kommer att ångra i framtiden. När jag gick i gymnasiet sa jag alltid att jag skulle göra abort om jag blev med barn "för tidigt". Men när jag väl blev med barn sista året på gymnasiet så kom jag på helt andra tankar! Nora är 7 år idag och jag har aldrig ångrat mig. Om du vill behålla barnet så tycker jag att du ska göra det, allt det praktiska brukar lösa sig på ett eller annat sätt :)
Det är bra att vara ledsen och du har all rätt att vara det, det brukar kännas lättare efter ett tag då man har fått sörja. Det kan ta tid men du kommer att bli starkare efteråt och du har en till erfarenhet i ryggsäcken. En vacker dag kommer du att träffa den som är din rätta, någon som älskar dig för den du är och för det du har!
Det är bara att höra av dig om du behöver skriva av dig, jag lyssnar(läser) gärna och vill hemskt gärna vara ett stöd för dig. Ibland kan det vara enklare och prata med någon som står utanför och inte känner dig.
Hoppas du får en bra kväll!
