Sitter i skolan och väntar på att engelskan ska börja,
även om jag överväger att inte gå på den.
Orkar inte sämsta läraren. Orkar inte lektioner där man
inte gör någonting. Och jag orkar absolut inte läsa den
där jävla texten som vi har i det här kapitlet.
Handlar tydligen om en bebis med muterat DNA.
Vet inte mer än så, men bara grejen att den handlar om
ett spädbarn gör mig helt konstig och ofokuserad...
Känns lika bra att sitta kvar här nere och läsa
unga-mammor-bloggar istället.
Skulle kännas väldigt mycket mer värt..

Var för övrigt och kollade bebis- och mammakläder
med en kompis igår. Väldigt gulligt måste jag säga.
Kollade nya behåar också, inte för att det behövs än,
men för att få lite koll. Men usch, nu får behåsletandet
vänta tills mina bröst slutat öma så jävligt.

Måste för övrigt bara få ur mig att det känns så jävla
fel att jag inte pratat ordentligt med min kille om det
här på ett tag. Har kännt ett jättebehov av att göra det
men inte klarat av att ta upp det..Skulle vilja göra det idag
nåt, men nu ska jag antagligen inte träffa honom förrän
i morgon kväll.

Skit samma..det löser sig..Allt läser sig.
Ska i alla fall prata med både kurator och psykolog om det
här idag. Måste få ur mig det åt nått håll...