Frånvarande x100
även fast att jag var i skolan i si sådär 5½ timme. Illa.
Plus att jag träffade på min kökslärare precis när jag
skulle gå hem. Dessutom var det honom jag skulle vart på
lektion hos just då. Kändes ju inte så bra direkt, men det
finns inte så mycket att göra åt saken nu :/
Ska snart iväg till min psykolog, men vete fan om jag orkar
egentligen. Höll på att somna på bussen hem, och det skulle inte
förvåna mig om jag somnar på bussen till henne, och vaknar upp
långt, långt bort :/
Svar på Nathalie's fråga: Att påstå att jag berättat för alla vore
en klar lögn. Jag försöker att hålla andra borta från det här, men har
lite svårt för det. Är överexalterad av bara tanken på att få barn, och
känner jobbigt nog ett behov av att få dela det med i alla fall ett par
stycken. Så det är väl mina 2 bästa vänner, 1 kille och 3 tjejer i min
klass som vet, 2 andra bra polare, 2 av 4 syskon, och mina föräldrar
som vet än så länge. Känns egentligen som att jag pratat med för många.
Men det går liksom inte att göra ogjort.
Framtiden?
Visst, vi vill båda två, men det är konstigt vad känsligt ämnet är när vi väl
tar upp det..
Och jag måste säga att jag blev lite orolig. Plötsligt börjar han prata om att
jag ska bo hemma med mina päron när barnet föds.
Jag hade hela tiden en bild i huvudet av hur vi bodde hemma hos honom.
Men det där är väl något vi, på något vänster, får se till att lösa.
Så nu sitter jag och letar jobb. Måste försöka få ihop lite pengar innan
födesln, måste försöka hitta ett fast boende. För jag kan fan inte bo med
min unge hemma hos morsan i all evighet. Visst, en månad eller två. Men
sen måste jag faktiskt där i från.
Gaaah, blir galen! Har ju inga som helst pengar att ta av, men har inte tid att
stå i bostadskö, skulle verkligen behöva köpa en bostadsrätt.
Men...till det behövs pengar. Och då pratar vi rejält mycket mer pengar än de
som redan finns på mitt sparkonto.
Och jobb är ju inte heller det lättaste att få.
Men skitsamma, jag måste verkligen dra nu.
För mycket folk här för att jag ska känna mig trygg.
Puss på er!
There is something on my mind
även om jag överväger att inte gå på den.
Orkar inte sämsta läraren. Orkar inte lektioner där man
inte gör någonting. Och jag orkar absolut inte läsa den
där jävla texten som vi har i det här kapitlet.
Handlar tydligen om en bebis med muterat DNA.
Vet inte mer än så, men bara grejen att den handlar om
ett spädbarn gör mig helt konstig och ofokuserad...
Känns lika bra att sitta kvar här nere och läsa
unga-mammor-bloggar istället.
Skulle kännas väldigt mycket mer värt..
Var för övrigt och kollade bebis- och mammakläder
med en kompis igår. Väldigt gulligt måste jag säga.
Kollade nya behåar också, inte för att det behövs än,
men för att få lite koll. Men usch, nu får behåsletandet
vänta tills mina bröst slutat öma så jävligt.
Måste för övrigt bara få ur mig att det känns så jävla
fel att jag inte pratat ordentligt med min kille om det
här på ett tag. Har kännt ett jättebehov av att göra det
men inte klarat av att ta upp det..Skulle vilja göra det idag
nåt, men nu ska jag antagligen inte träffa honom förrän
i morgon kväll.
Skit samma..det löser sig..Allt läser sig.
Ska i alla fall prata med både kurator och psykolog om det
här idag. Måste få ur mig det åt nått håll...
Lite fokus, trots allt.
Precis avslutat dagens första lektion. Kunde sjukt nog fokusera på hur man koncerverar mat, istället för att fokusera på hur stört jag mår. Men det var tillfälligt. Vill åter igen bara här ifrån.
Som tur är, vilket känns iaf liiite lättare nu efteråt, är att jag snackat lite med pojken, och det var nog bara hans morgonhumör som tog över imorse, kanske inte borde ta åt mig fullt så mycket av det som jag ändå gjorde.. Men ah..kan inte släppa obehagskänslan helt ändå...
Har för övrigt inte sagt till er att jag pratade med min kära mor igår om att jag väntar barn...Och hon tog det förvånansvärt chill, även om hon inte var strålande lycklig.. Skönt att veta att jag har hennes stöd i det här i alla fall. Älskar dig mamma!!
Tvivlen flyttar in.
Sitter i skolan, men vill bara åka..inte åka hem. Inte åka till någon.
Bara åka. Bara vara på väg.
Vara ifred. Jag, jag och barnet. Lägga en hand på magen och känna värmen
från det liv som växer där inne.
Låta övriga världen gå och ta sig i röven och för ett par timmar eller fler,
låtsas att jag inte påverkas av den.
Jag vill åka. Jag vill vara på väg. Jag vill ha ett mål, och jag vill nå det.
Och jag vill att livet för ett par timmar ska vara så enkelt att det enda
som kan hindra mig är SL's makalöst dåliga framkomlighet när snön ligger på marken.
Jag vill skrika ut mina frågor. Jag vill få svaren kastade i ansiktet på mig.
Jag vill veta vilka odds som finns. Vilka möjligheter jag komemr ha.
Jag vill veta om du finns där, eller om du snart kommer att gå.
Jag vill veta om ditt stöd är ärligt, eller ett fucking jävla spel. Jag vill veta vad du vill.
Jag vill spå i framtiden. Jag vill känna mig trygg.
En natt hos pappa
Är fruktansvärt trött och har galet dåligt samvete.
Fick cigg av pappas tjej, och har rökt flera stycken under dagen.
Måste för övrigt säga att jag pratat med pappa om det kommande barnet.
Kan ju inte påstå att han var jätteglad, men han säger ju ändå sanningen,
att det är mitt och pojkvännens beslut i slutändan.
Hur som ska jag snart hem till älsklingen.
Saknar honom galet mycket, men helt ärligt undrar jag om han gör det samma.
Han var trots allt ganska konstig både igår och när jag ringde honom tidigare idag :s
Nej, nu är det mat. Sen bussen. Och till sist både värme och Beck :)
Puss på er!
Aouuutch!
Haaatar trappor. Inte bara de som är utomhus, och galet hala pga det. Nej, även de innomhus kan vara extremt hala, vilket jag precis fick erfara. Halkade ner för halva trappan här hemma. Ont som fan gjorde det.
Skit samma...det går väl över om ett tag. Men nu tänkte jag packa det sista innan jag drar hem till pojken och sover..
Btw..blev galet confused när jag fick en MINIMAL blödning idag. Blev lite rädd att det var mensen som tänkte komma ändå. Men så var det tydligen inte heller, för det kom inget mer blod, bara liteliteliiite. :s
Nej...packa, och sen ut och åka i snökaoset.
Önska mig lycka till med att inte röka ikväll.
Svårt. Men jag ska klara det!
Faktiskt klarat mig så långt idag, klockan är efter 6 på kvällen, men har fortfarandw einte så mycket som tagit ett enda bloss idag. Stolt tjej!
Nej, skriver mer när jag får tid, vilket blir tidigast lördag I guese, eftersom jag ska vara hemma hos min pojke tills dess.
Puss på er sålänge.
Beslutsångest - flera gånger om.
Har suttit och pillat med designen i flera timmar nu, tänkte att jag skulle försöka göra den lite mer personlig. Men headern blir inge bra, hur länge jag än jobbar på den. Så det blir en annan dags projekt känner jag.
Blev lunch istället. En rejäl macka med leverpastej, ost och gurka. Gottgottgott.
Snart kanske jag till och med klarar av att dricka lite kaffe? :)
Vem vet.. Kanske borde släppa datorn och gå ner och städa lite? Tror älsklingen skulle uppskatta om han såg någon förändring när han komemr hit senare ikv.. Tror jag..
Fast samtidigt..Fick ändå lite gjort i förrgår.. Det finns liksom inga kläder kvar att störa sig på längre.
Nu är det bara skrivbordet som ska få komma fram och synas igen... Och det är ju inte alltid det lättaste...
Nej...städa kan man göra när resten av familjen kommer hem och stör. Men innan det, så kan man faktiskt passa på att kolla lite "forbidden stuf" som bebiskläder och soc.
Så blir det.
Men först - lite kaffe.
Puss
Första inlägget - This is me.
Och som bloggtiteln säger, så är jag en ung tjej, som med 90% sanolikhet väntar barn.
Jag är i dagens läge i ett extremt tidigt skede. Det enda som hänt är att min mens är sen
och att jag varit hos barnmorsan som gjorde ett test som visade negativt.
Men jag ska tillbaka om 12 dagar, och skulle gissa på att hCG hormonet slår ut på ett annat sätt
nästa gång. Är trots allt bara inne i vecka 5 än... Och när testet görs på nytt kommer
jag alltså vara i slutet på vecka 6.
Hur som helst.. Just det att jag är i ett så otroligt tidit stadie gör att jag än inte kommer att blogga öppet,
utan att jag kommer hålla mig anonym. Främst för att det inte ska läcka ut till folk som inte vet om detta än,
men också för att de som redan vet inte ska behöva se min entusiasm, med tanke på att många är lite mer pessemistiska inför det här än vad jag själv är..
Min dag har börjat väldigt knasigt.. Trötthet är ju ett väldigt tydligt "symptom" för en graviditet, vilket slog till rejält för min del igår. Slocknade, fullt påklädd på sängen vid sju- halv 8 på kvällen igår, och vaknade, lite varm sådär, strax efter halv 8 i morse.
Kliver upp. Trött och snurrig.
Kastar ett öga över köket. Vill inte ha en macka, varken ren eller med pålägg. Yoghurt verkar inge lockande..inte heller frukt eller gröt. Usch, allt känns motbjudande. Inte ens kaffe kändes rätt.
Så det enda jag fick i mig var en kopp te, till slut.
Blir ingen skola heller kan jag ju tillägga. För seg för det. Plus att jag bara skulle hinna med hotellektionerna,
men hatar verkligen hotell. Det är bara sånt jäääävla stressmoment. Fuck it!!
För övrigt börjar mitt rökstopp gälla till 110% idag. Failade lite igår, men det berodde också på att jag tog en cigg innan jag bestämt mig helt för att inte röka på hela dagen, och då var dagen liksom "förstörd" ändå. Idag tänker jag göra rätt från start...Inga cigg här inte. Jag tänker inte sabba för den lille i magen bara för att jag tycker att jag ska vara dum i huvudet och suga på en cancerpinne. Nej tack!
Nej.. Nu ska jag och min tekopp sätta oss och fortsätta kolla bebiskläder, lägenheter, barnvagnar, socbidrag osv.
I love it!!
